Det finns få saker som framkallar så starka känslor hos mig som det. Nä, nu ljuger jag. Det finns jättemånga saker som framkallar lika starka och faktiskt ännu starkare känslor. Men det beror på när på dygnet man frågar mig om nattamning. På dagarna tänker jag att nattamningen går till ungefär så här:
Och då tänker jag "Myyyys! Det gör inget att vi ammar tre gånger per natt (eller asmånga fler gånger som i natt). Jag tänker fortsätta ända fram till jul. Minst! Hjärta dig, Lilly!"
Men i nattens mörker går tankarna i andra banor...
Fört när hon vaknar tänker jag så här:
Men när morgonen kommer och jag fått sova åtminstone tre timmar så tänker jag att jag nog överdrivit alltihopa. Egentligen var det nog så här det gick till:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar