Så här lät det lite tidigare i veckan.
Armica: Mamma, kan du låta så här? Mmmmmmrrrrraaaaaa!
Jag: Ja.
A: Men gör det då.
J: Nej.
A: Joooo! Låt som mig!
J. Nej.
Nova: Nej, mamma. Jag vill att du ska låta som mig!
J. Hur låter du då?
N: Så här.
A: Neeeej! Hon ska låta som mig! Mmmmmmrrrrraaaaaa! Mmmmmmrrrrraaaaaa!
Mmmmmmrrrrraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!
J: Nej. Jag vill inte.
N + A: Jo! Låt som mig, låt som mig, låt som mig, låt som
mig, låt som mig, låt som mig, låt som mig, låt som mig!
Tänk er den här konversationen. Plussa sedan på två stolar som
de båda barnen klättrat upp på så att de kan skrika mig i varsitt öra samt en
Lilly som förnöjt sitter och äter kattsand från kattlådan som inte blivit
rengjord på rätt länge.
Är det då konstigt att jag längtar efter en semester dit
alla som inte har mitt personnummer inte har tillträde…?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar