Nu är vår älskade Nova här och har varit här i nästan två månader nu. Så det är ju verkligen dags att slänga in en rad eller två om födseln här. Okej. Here goes:
Jag vaknade på natten den 14:e november vid 3.30 av att jag var tvungen att gå på toa. När jag ställde mig upp rann det utefter benen och jag tänkte först naturligtvis att det var vattnet som gick. Väckte Jörgen som gick och letade reda på numret till förlossningen och medan han var borta så blev jag lite tveksam. Det kunde ju lika bra vara så att det var kiss. "Kul" tänkte jag. "Inte nog med att man är stor och tjock och tung och ryggen gör ont och fötterna är fulla med vatten. Nu ska man börja kissa på sig också." Vi ringde i alla fall och fick en tid kl 11 på söndagen. Så vi ramlade i säng igen. Men då började det naturligtvis; värkarna kom med 5 minuters mellanrum så det var ju bara att gå upp och börja vanka av och an. Ringde till förlossningen igen som sa att vi kunde komma in så fort vi var redo. Så kl 6.30 ringde jag till mamma och sa "Hej hopp! Om en halvtimme kommer vi med Armica." Hon kraxade fram ett "Å så kul".' När vi åkte över med henne till mamma tittade hon på mig när jag hade värkar och sa "Mamma har lite ont i bebisen?" Pussunge!
Vi kom in till förlossningen vid 8.10 och då var jag 3 cm öppen. Den überhurtiga barnmorskan tyckte att jag skulle upp och gå, men jag ignorerade det så länge jag bara kunde. "Fy fan för att röra sig överhuvudtaget" tänkte jag men när hon tjatat ett par gånger så gick jag i alla fall ett varv i korridoren. Det som höll mig vid liv då var endast tanken på lustgasen som väntade på rummet. Vid 11 hade jag öppnat mig 1 cm till och då sa jag till om EDA. Den verkade så där halvbra, men idiot-Camilla skulle ju vara tapper och inte be om en ny så istället för att fylla på så låg jag och kved i 3 ½ timmar tills narkosläkaren hade tid att sätta en ny. Det var ju kul...
Sedan tutade det på så sakteliga. Precis som förra gången skulle de ha i mig en himla massa saft och smörgåsar hela tiden och precis som förra gången så ville jag bara sova, sova, sova hela tiden. Krystvärkarna kom vid 15.20 och ut kom Nova kl 15.32 Lustgasen funkade mycket bättre den här gången än förra och det var jag tacksam för. Hade jag inte haft den hade jag nog tackat för mig och åkt hem.
Hon var rätt stor (4245 g och 52 cm) så vi var tvungna att stanna kvar två nätter och mata med mjölkersättning för att hon skulle få i sig den mängd näring som hon var van att få. Jag var lite orolig att det skulle bli som med Armica; att brösten aldrig kom ikapp med mjölkproduktionen så att vi skulle bli tvungna att ge mjölkersättning under hela amningsperioden även denna gång och det ville jag verkligen inte så jag tokammade typ hela tiden. Och det verkar ha funkat för sedan vi kom hem har vi inte behövt ge ersättning en enda gång.
Armica är stolt som en tupp och vill pussa, krama, hålla och hjälpa till hela tiden. Dessutom kallar hon mina bröstvårtor för jordgubbar så hon är extra söt i mina ögon just nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar