Bröllop!

Jag är rätt så säker på att vårt bröllop var det bästa någonsin. Detta vet jag med 90 % säkerhet dels eftersom jag själv upplevde det som det bästa någonsin och dels eftersom andra har sagt att det var det. Till och med vigselförrättaren ringde dagen efter och sa att han aldrig brukade ringa brudparen dagen efter men att han bara ville säga att han hade haft jättetrevligt och att han tyckte att alla våra släktingar och vänner var så himla öppna, trevliga och inbjudande. Så ta åt er, ni som var där!

Okej, en liten resumé då rå:

Dagen började lugnt och skönt. Nästan ingenting hände fram till kl 10 då mamma kom och hämtade ungarna. Efter att de åkt hem till henne hände det nästan ännu mindre. Jag och Jörgen satt och slötittade på tv och gjorde så lite som möjligt. Sedan blev det dags för smink och hår och Jennie gjorde entré med en hel resväska full med skönhetshjälpmedel. Jag valde att inte tolka det som att jag faktiskt behöver en hel resväska med smink och hårspray för att bli snygg utan som att det är Jennie som är ett proffs ut i fingerspetsarna.

När vi hade kasserat den provuppsättning som vi omsorgsfullt fixat till ett par veckor tidigare eftersom det jäkla vita sidenbandet bara gled ned och bråkade freestylade Jennie fram en ny frisyr som blev superbra! Sedan följde lite sminkande och en riktigt snygg brud tittade tillbaka på mig i spegeln.

Sedan kom Barbro och hjälpte mig på med klänningen eftersom jag inte var betrodd med att klä på mig själv. Då kom dagens första väghinder fram. Barbro hade glömt boleron hemma. I Skokloster. Så medan jag satte mig (vilket inte var det lättaste iförd korsett) på en pall och tittade på Discovery Channel och väntade på att pappa, Manne och Linnéa skulle komma och hämta mig så racade hon hem till Skokloster och hämtade boleron. Tack för att du körde så snabbt Barbro!

Jag och mitt lilla entourage anlände till Fjärilshuset först(!) och sedan kom de andra droppandes. Till sist var det bara brudgummen och brudnäbbarna vi väntade på. Och vi väntade. Och väntade. Och väntade. Och till sist kom de. Jörgen superstressad, mamma superstressad, Armica glad och Nova fly förbannad eftersom dum-mormor försökt ta på henne finklänningen som hade en söm som kändes på magen. Man kan inte ha klänningar med sömmar som känns på magen. Det fattar väl vem som helst. Så medan vi gick bort till en skogsdunge (egentligen skulle vi ha tagit oss ned till ekotemplet, men vi skulle ha hunnit med två foton och sedan varit tvungna att gå tillbaka. I regnet.) och fotade oss så tokracade mamma och Nova till Solna centrum och köpte en body till det stackars barnet så att hon skulle slippa känna sömmen på magen.

När vi blivit fotade 46298 gånger från alla möjliga håll och med alla möjliga objektiv var det dags att gå och gömma sig i förrådet som vi skulle komma ut ifrån. Och så började musiken. Och tärnor, marskalkar och brudnäbbar gick ut. Och sedan gick vi. Och det var

perfekt.

Det var perfekt! Allt gick precis som det skulle. Ia sjöng världens finaste version av ”Stunder som den här” av Bo Kaspers och Linnéa läste dikten ”Det handlar om värme”. Vigselförrättaren, Ulf, var engagerad, trygg, rolig och fick hela vigseln att glittra med helt rätt ord som satte helt rätt stämning. Han inkluderade även barnen i ceremonin och när jag och Jörgen satte på oss våra ringar fick Armica äntligen sätta på sig sin ring också. Som hon hade längtat efter det! Klockan hade hon också på sig.

Efter vigseln blev det mingel och då hade det även slutat regna. Yay! Manne välkomnade alla till bords på sitt alldeles perfekta sätt och innan nån hann säga ”fjärilshus” satt alla på sina platser och väntade på mat. Och det kom mat. Väldigt väldigt god mat. Första rätten var bruschetta med honungsgratinerad chevréost toppad med valnötter och rosmarin. Andra rätten var krämig champinjonsoppa serverad tillsammans med frasiga oststänger. Tredje rätten var helstekt vildsvinsytterfilé med rödlöksmarmelad, potatis & palsternackspuré, saltrostade rödbetor & tranbärssky. Och till sist fick vi i oss bröllopstårtan som var hallonmousse och vit chokladmousse under sockertäcke Mighty fine!

Det hölls en massa fina tal. Jag grät, Jörgen grät, alla skrattade (inte åt att vi grät alltså utan åt andra, roliga, saker) och vi fortsatte med det under hela kvällen (skrattandet då ra. Inte gråtandet). Jag skrattade och sjöng så mycket att jag kraxade som en kråka i flera dagar efteråt.

Bröllopsvalsen gick superbra. Fast i ärlighetens namn var det ingen vals. Det var en tryckare. Jag och Jörgen enades om att det var bäst att hålla sig till en dans som vi faktiskt bemästrade. Ett tag hade vi tänkt köra ”The Hustle” som bröllopsvals och att marskalkar och tärnor skulle hoppa in och köra med efter ett tag. Men när vi övat på det en kväll allihop så bestämde vi oss för att inte göra så. Man tycker att det inte ska finnas så många olika sätt att dansa på eftersom alla tittat på samma instruktionsvideo, men tolkningarna var många. Och väldigt roliga! Istället körde vi en dance mob och dansade Hustle under dansdelen av kvällen. Det uppskattades av alla utom min brudklänning som gnällde lite över att jag trampade på den så många gånger.

När musiken stängdes av vid 2-tiden var det fortfarande många kvar och jag tolkar det som att folk hade trevligt. Jag och Jörgen delade en taxi med Linnéa och Manne och de släppte av oss vid hotellet (bild 4 var vårt rum) där vi gick upp på rummet och stupade i säng.

Jag är enormt glad och rörd över att så många kom och delade vår dag. Det var en av de bästa dagarna i mitt liv och de som var med och bidrog till det ljusa minne som den dagen alltid kommer att vara för mig ska känna sig tackade för det.

Mina underbara vänner och släktingar! Puss på er allahopa!