De flesta håller nog med mig om att glass är gott. Och på Hemglass hemsida kan man läsa att de "ger kvalité, erfarenhet och glädje till svenska hem". Men här hemma ser vi det inte riktigt på det sättet. Varje tisdag vid 17-tiden kör glassbilen förbi vår dörr och spelar sin glada trudelutt. Då utspelar sig följande scenario:
Armica och Nova ser
en glad lastbil, blå som himlen! Och en massa färgglada bilder av glassar på. Wow! Och så spelar den ju den där roliga trudelutten! Det måste ju betyda att glassen är jättegod! Jag gillar jättegod glass! Jag vill ha glass!! Om jag frågar mamma så säger hon säkert att vi får glass.
Jag ser
en helvetesmaskin, blå som en död och likstel smurf. Och den där jääävla melodin...! Gå och dö biljävel! Nu vet jag exakt vad som kommer att hända. Om två sekunder kommer Armica komma inspringandes i köket och fråga om vi kan köpa glass. Och jag kommer att säga nej eftersom jag vet att om vi köper glass så kommer det att bli ett oändligt tjat om glass varje dag och ett raseriutbrott varje gång jag säger nej.
Två sekunder efter att helvetesmelodin från den smurfigt fula fjantbilen skurit som trubbigt stål genom våra öron kommer Armica ut i köket och säger "Mamma, jag ska viska en fråga till dig"...
Och när svaret blir "Nej, vi ska inte köpa någon glass idag" är raseriutbrottet ett faktum.
Fuck you, Glassbilen. Fuck you very much.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar